När du kollar på mig med en tom blick endast fylld av rädsla, smärta och tårar och ber på dina bara knän om förlåtelse, önskar jag att jag kunde krama om dig och säga att allting är okej.
Men jag kan bara inte, min omgivning säger att jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag kan inte leva i lögner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar