När jag står på ett dansgolv fyllt av svett, glädjeskratt och ungdomar inser jag att ingenting kan få mig att må bättre för tillfället. Ändå hatar jag dagen efter när kroppen är som en slimeboll som tappats i marken allt för många gånger. Det finns ingenting som inte har två sidor.
Nu ska jag iväg och fira farbror som fyllt år, och förmodligen plugga alldeles för lite psykologi. Höstlovet närmar sig med stormsteg och ingen kan nog längta mer än jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar