Så var dagen kommen, den överskattade valborgsmässoafton. Till och med gubben i kassan på konsum sa åt mig att ta det lugnt och påminde mig pliktskyldigt om att "detta är årets farligaste dag." Att man blir en i mängden och automatiskt dras över gräsen till den som ska spåra totalt och älskar valborg är ganska irriterande, men jag försöker dämpa ilskan och se det som vilket dag som helst, med ett plus i kanten - att folk känns mycket gladare. Jag ska försöka tänka att det är en vanlig fredagskväll fylld med mysigt umgänge.
Natten spenderade jag i Finntorp hos min käre syster, och igårkväll ägnade jag en lång stund åt att bara ligga och hålla på hennes enorma mage. Jag fick mig en spark i kinden och krabaten där inne vände på sig ett x antal gånger. Känslan av ett foster som rör sig är ofattbar, och att dessutom ha det inom sig kan jag inte ens föreställa mig!
Sitter och försöker lära mig gitarr men det går inget vidare. Jag tror jag har för höga krav på mig själv, speciellt med tanke på gitarrens skick. Även om strängarna är bytta sitter trettios år i ett förråd ganska djupt begravet med sina konsekvenser. Men det kommer i alla fall ljud ur den, och jag ska bannemig bli bra en vacker dag!
Något jag däremot känner att jag växer inom är bilkörningen. Var nyligen på körlektion som avslutades med att jag fick köra på folkungagatan coh fjällgatan tillbaka till trafikskolan. Jag gillar när man själv ser dem konkreta framstegen man tar. Att det dessutom är underbart kul (dock en liten gnutta läskigt) att sitta bakom ratten gör endast det hela dubbelt så bra. Om mindre än ett halv år ska jag sitta här med kortet i handen!
Jag känner att mina ämnen börjar sina, och jag vet inte riktigt längre vad jag ska intressera er med. Men jag finner nog snart ny inspiration. Tills dess tänker jag försöka leva livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar