När ilskan bubblar upp som en kolsyrad dryck och jag inte längre kan kolla in i dina ögon och möta din blick. När alla mina ord tappat sin betydelse och tårarna inte längre får dig berörd. När jag reagerar på minsta sak och det dåliga samvetet tar sin plats. När minnen jämförs med dagsljuset och jag endast vill blunda för verkligheten. När dina ledsna pupiller söker mitt stöd men jag är för isolerad för att kunna ge dig det. När jag vet att du är svag men jag endast gör dig svagare. När allting känns som en vilseledd historia, som aldrig kommer få sitt lyckliga slut.
Då önskar jag att jag vore någon annan. Modigare. Starkare. Bättre. Att jag vågade delge dig mina tankar. Att jag orkade offra all min kraft på dig, på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar