Jag älskar att bli förstådd. Idag har jag fått möta människor som förstår vad jag menar utan att jag behöver förklara. Jag älskar att kunna prata öppet om mina problem, utan att behöva bli generad eller känna någon slags skam. Jag är inte ensam. Det finns folk som tror på det jag berättar, folk som inte tror att jag överdramatiserar. Folk som är i samma sits.
Ackupunktur, hypnotism, flummiga meditationer - snart provar jag vad som helst, just för att testa allt som sägs kunna hjälpa. Har man testat allting, är det okej att i slutet lägga sig ner och bara skrika. Men inte innan, för tänk om något av dem är vägen ut ur allt. Tänk om...
Solen har skinit hela dagen ute och jag har gått runt i mina älskade skor och njutit, men jag hatar att vara tjej var fjärde vecka och just nu vill jag bara skära upp min mage tills allt ont rinnet ur mig. Slutklagat.
Jag har börjat drömma om framtiden. Man har så mycket framför en, så mycket som ännu inte är bestämt, alldeles orört. Det ska man njuta av nu, innan tiden rinner iväg och man trampat upp sina små stigar.
Nej, nu ska jag gå och dricka te, mysa framför tv:n, plugga. Ha en trevlig kväll! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar