Okej, nu ska jag skriva om ett oseriöst ämne men en seriöst jobbig saknad, haha!
Jag har tappat en del av min personlighet. Under två års tid hade jag ständigt målade naglar. Jag älskade det, jag kunde inte gå utan. Så fort det började försvinna, målade jag på nytt. Mina naglar var långa, och folk frågade om dom var äkta. Dom var en del av mig.
Men så plötsligt hände det något. Jag tappade orken och glöden att hålla dom fina jämt och ständigt. Jag struntade i att måla på nytt då och då, och mina naglar var längre inget speciellt. Dom såg bortglömda och hemska ut. Jag hatade dom.
Så jag bestämde mig för att sluta måla dom. Jag skulle sluta bry mig om dom. Det tog för mycket tid, och jag hade ingen ork över till att måla, låta det torka och två dagar senare inse att jag var tvungen att göra om allt igen. Jag gav upp.
Idag fick jag ett ryck att måla dom igen. Jag var entusiastisk och tänkte att kanske kan jag fylla det hål som naglarna lämnade efter sig. Kanske kan jag känna mig hel igen.
Men det funkar inte längre. Jag sitter nu frustrerad över att det inte räckte att sitta orörlig i en timme. Det smetar ut sig ändå. Det är fult. Jag hatar det.
Vart tog den feminina delen av min personlighet vägen? Jag saknar den, jag vill ha den tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar