Satt just och åt frukost och kollade på morgontv, där dom intervjuade och pratade om fetma och hur det var att leva med det etc. Jag tycker det är bra att dom tar upp och pratar om sådant i media, eftersom det måste vara skönt för folk med samma sjukdom att inse att man inte är själv och att andra faktiskt lever i samma situation, trots att man ibland kan känna sig oförstådd av omvärlden.
Men det slog mig att dom aldrig kan prata om lite mindre sjukdomar, men minst lika viktiga, i tv. T.ex. som IBS, som jag personligen tvingats lära mig att leva med. Nästan dagligen går jag med tankar om att ingen kan förstå och känslan av att folk inte tar det lika allvarligt som jag känner att det faktiskt är. Sjukvården påstår att upp till 20% av Sveriges befolkning på något sätt lider av IBS, men i min omgivning är det knappt någon som vet vad det ens är eller innebär. Detta stör mig en aning, och jag undrar vad det är som tar emot när det kommer till att prata öppet om det. Är det just normerna om att man inte pratar om magproblem, på samma sätt som man kan prata om en kroppsvikt eller en förkylning? Personligen skulle jag tycka det vore underlättande om dom pratade om det mer öppet, i media etc, just för att få folk att förstå samt ge personer i samma situation en känsla av gemenskap och att man inte är så ensam om det som man kan tro ibland.
Men världen är som den är, och det enda man kan göra är att på sitt egna lilla sätt försöka förändra sin tillvaro och det man tycker känns fel. Kanske kan jag under livets gång hjälpa andra som är i samma situation. Men till en början ska jag få hjälp genom IBS-skola kommande vecka, i hopp om förståelse och bra samtal kring en hyffsat vanlig, simpel men trots allt energikrävande och besvärlig sjukdom.
Nej, nu ska jag packa ihop det sista innan my dear friend Frida kommer över på en lunch. Ha en bra helg allesammans! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar