Jag besegrade min största rädsla, det som jag sålänge sprungit ifrån, fasat för. Jag klarade det, och det var tackvare mina nära och kära. Tack vare världens bästa pappa som stöttar och tror på mig trots att han vet att det är min svaga sida. Tack vare mina vänner som peppar mig och får det att låta så simpelt. Och tack vare mina underbara syrror som alltid finns där oavsett.
Igår hade jag en supermysig eftermiddag och kväll med världens bästa tjejer, fika och sushi, prat och skratt. Idag har jag pluggat och jobbat tre timmar, känner mig duktig och nu ska jag unna mig en kväll med världens bästa Anki och Linda. Detta är en helg då jag skiter i det mesta och bara försöker njuta, ta vara på känslan av att jag gjort mitt bästa och måste få lite kul som belöning. Trots att ett prov väntar på måndag och jag pluggat alldeles för lite för att heta Frida Engslätt så är det inte värt att stressa för det. Doktorerna från förra veckan har präntat in en helt annan tankegång i mitt huvud, det tackar jag för!
Inatt drömde jag att jag dog i en flygolycka. Ett annat flygplan hamnade ovanpå vårt och mosade oss alla. Men det tog lång tid innan jag faktiskt dog, och vaknade upp ur drömmen. När jag sat där mosad och fastklämd i väntan på att avlida, var det enda jag gjorde att försöka greppa din hand och se om du fortfarande var vid liv. Det var du inte.
Ulrika sa att en sån här dröm beror på stress, jag tror att den beror på rädslan att förlora dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar