Jag har tappat insiprationen men vill ändå få ner massor på en och samma gång. Problemet är att jag inte vet hur eller varför. Om det är intressant eller endast skrämmer bort er, "alla trogna läsare". Ska jag vara ärlig vet jag inte ordagrant vad det är jag vill få nedskrivet heller, men jag vet att jag bubblar av massvis med känslor, mestadels glada, som jag bara vill dela med mig av. Ni vet när man får en snilleblixt och inser för en stund hur mycket livets viktiga och roliga stunder verkligen betyder, och bara vill dela med sig av alla slutsatser man dragit?
Äsch, nu börjar jag flumma ut ordentligt. Men igår fick jag lite hopp om omvärlden. Jag insåg än en gång hur mycket jag älskar att vara bland folk i ett varmt rum med hög dunkande musik. Hur underbart det är att somna in på en madrass i ett vardagsrum och inte bry sig om att det enda man har med sig i stortsett är en mobil och ett busskort. Det otroligt äckliga men ändå komiska med att vakna upp dagen efter och förstå att kvällens bravader var så mycket roligare just då än nu, men att minnena är trippelt så roliga att återberätta och skratta åt. Hm, tror ni förstår innerbörden i det jag försöker få sagt, att det är så jävla härligt med umgänge, skratt och kvällar då man inte orkar bry sig om annat än att ha roligt. I love it.
Jag har dessutom fått tre till snilleblixtar. Nummer ett är att jag nu börjar bli ett snäpp klokare i min teori om killar och dess hjärnor, tankesätt och handlingar. (Det finns självklart undantag, det gör det ju alltid). Men majoriteten super sig fulla, är jätte på en tjej (eller flera om de glömmer bort vilken de valde), tjejen ignorerar ofta på grund av brist på intresse men killen ser det som att hon spelar svårfångad. Blir därför ännu mer på. Seriöst, hur äckligt och otroligt avtändande är inte detta? Man vill ju bara spy. Om fler istället skulle ta det lite lugnt, sitta och snacka och skapa en connection skulle allt bli så mycket trevligare. Och ni skulle vinna så jävla mycket mer på det. Okej, jag låter som en 80-årig tant, känns som att det börjar bli en vana. Haha. Men jag tror att några i alla fall kan förstå vad jag menar?
Snilleblixt nummer två: Jag saknar Olivia så in i helvetes mycket. Men det har jag i och för sig vetat ett halv år nu..
Snilleblixt nummer tre: Jag har världens bästa vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar