Snarkofagen. Jag är trött som en jag vet inte vad. Jag har varit hemifrån i tretton timmar idag och ätit en enormt sen middag. Skola, cosmonova med 3D glasögon som skrämde livet ur mig. Volontärresor-möte med Kattis. Jag drömer mig nu bort till Thailändska barn som vill att jag kommer och livar upp deras vardag. Jag drömmer om att få erfarenhet och växa som person. Men ingenting brukar bli som man tänkt sig, så jag vågar inte hoppas för mycket. Men drömmar, ja, drömmar kan man ju alltid få ha.
Nu väntar spanska (läs arabiska), som jag inte förstår ett piss utav. Men mina omdömen har kommit och om jag kämpar har jag kanske kanske en minimal chans till ett VG i Spanska, tro det eller ej. Jag ska kämpa tills mina ögon ploppar ur sina hålor. Vilket inte är långt kvar, för tröttheten håller totalt på att ta över min kropp. Ja, jag håller på att bli rånad av något så simpelt som tröttheten, trots att sängen står en halv meter från min kropp. Men den som väntar länge väntar på något gått... eller hur det nu var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar