Back in time

Idag såg jag två små pojkar som stog och lekte med en varsin vagn i affären. Dom skrattade och hade troligtvis otroligt roligt. Alla som passerade pojkarna tittade med avund på dem och smålog. Jag kunde riktigt se hur alla saktade ner en aning på stegen, och på något sätt fångades in i pojkarnas liv en sekund eller två. Alla drömde vi oss liksom tillbaka till tiden då vi stått där med en varsin vagn och lekt, och det största problemet i världen var då ens förälder kom och sa att det räckte nu, eller att vi inte alls kunde köpa den där glassen som de en lovat i bilen. Det är så lustigt det där, hur mycket enklare saker kunde vara när man var liten. Hur vi alla minns barndomen som den enklaste perioden i våra liv, något vi aldrig kommer glömma. Något som präglat hela vår uppväxt, haft betydelse och satt spår i allt vi gör. Jag tror det är bra att se sånna som pojkarna i affären ibland, att stanna upp och bara minnas. På något sätt får man tillbaka hoppet en aning. Man lär sig att börja tänka som små barn, eller rättare sagt, att inte tänka alls.