Jag hatar att känna mig som ett objekt. Någonting som måste delas på hälften. Något som tvingas anpassa sig, utefter andras misstag och önskemål. Era frågor börjar bli uttjatande, för jag har fortfarande inget svar på dom. Det enda som dunkar i mitt huvud när ni frågar hur jag vill ha det, är "som förut", vilket är fullt omöjligt.
"Ska vi testa två veckor?"
"Ja, vi provar det. Men den och den och den dagen är jag borta, så vi msåte vara flexibla."
Jag är en tredjeperson. Jag är objektet som ska flyttas, som ska omplaceras, diskuteras och bytas. Som en bil man köpt tillsammans och lånar av varandra.
"Vill du ha bilen på Lördag?"
"Nej tack, jag tar den hellre nästa vecka."
Suck. Snark. Suck.
Men nu är samtalet över för denna gången och två veckor it is. Jag biter ihop och fortsätter gå utan mer funderingar. Funderingar krånglar endast till det.
Förövrigt är min kropp utmattad efter ett hårt pass på gymmet med Mickis. Vi har börjat peppa varandra ordentligt så nu finns det inga bortförklaringar för att slippa träningen inte. Men jag älskar att träna, så I like :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar