Jag har söndagsångest. Min nästa gör ont igen och min hals kliar. Jag orkar inte vara förkyld längre. Orkar inte vara sjuk på något sätt alls mer. Jag vill få vara frisk och kry nu, i MINST en månad. Jag har fått nog av det här.
Har ni tänkt på hur mycket man gör av ren vana? Det är inte direkt så man tänker när man vaknar att man ska äta frukost, borsta tänderna eller duscha. Man bara gör det, för det är vad man alltid gör, och man måste liksom göra det. Samma sak gäller när man ska äta middag, laga lunch, klä på sig, gå och lägga sig, kolla på tv. Man bara gör sakerna, utan att egentligen tänka på hur eller varför. Man vet exakt vart allting finns i köket, man sätter sig alltid på samma plats vid matbordet, men har sitt egna lilla soffhörn vid tv:n. Vi är vanemänniskor, som snabbt ställer om sig och vänjer sig vid omgivningen. OCh jag reflekterade här om dagen över att jag faktiskt börjat glömma mina tidigare vanor, på riktigt. Jag vill inte glömma. Men vi är vanemänniskor. Och även om jag varken vill eller borde glömma, så gör jag det ändå. Hur ont det än gör, även om det alltid kommer göra ont, så rymms inte alla gamla och nya vanor i samma kropp. De gamla försvinner sakta men säkert. Och bara det gör förbaskat ont att veta. Jag vill inte vara en vanemänniska mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar