Jag vill ta en kökskniv och skära upp min mage, spana in och ta ut det som gör ont. Men det är inte så simpelt. Livet går ut på att lida helt enkelt, och det ska inte gå att lösa med en kökskniv. Fuck. Hur länge ska man hålla ut då? Varför kan det inte bara sluta göra ont där inne? Jag vill ju träna, äta godis och kunna gå till skolan utan att vilja ligga kvar i sängen. Hm, okej, det sista lär nog aldrig ske vare sig jag har ont i magen eller inte, höhö. Min morgonsömnighet blir endast större och större för varje dag som går ;)
Nu ska jag äta middag med min far. Utan min syster. Usch, det här ska bli en vana. Det här har redan blivit ett enormt hål som bara skriker. Jag måste hem till min andra syrra, så fort dom är friska igen. Jag har abstinens. Jag är inte gjord för att vara ensambarn.
Tur att det finns te, one tree hill och mjuka soffor att skjunka ner i och fördriva tiden :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar