Klockan är 09.27 och jag har tagit sovmorgon för att plugga. Problemet är att jag öppnar upp bloggsidor och facebook istället för ett worddokument. Jag har totalt tappat suget för att plugga. Tanken att det enbart är fem (?) veckor kvar till sommarlovet är för underbar för att kunna koncentrera sig. Dem sista arbetena kommer antagligen inte göra någon skillnad i betygen. Men jag ska göra dem, jag ska.
Solen skiner ute, och imorse blev jag väckt klckan 05.27 av att solen lös in i mitt rum. Min första känsla var irritation, jag hade ju äntligen en sovmorgon! Men sedan somnade jag äntligen om och nu känner jag enbart glädje över solens underbara närvaro.
Dock kommer alltid hatet att bo i lägenhet tillbaka när våren kryper sig på. Ja, jag helt och hållet hatar det. Jag kan inte längre gå ut och sätta mig på världens bästa uteplats i pyjamas och äta frukost i solen, med barnskrik och grannar som rotar i rabatten som bakgrundsljud. Jag kan inte längre sitta och sola vilken tid på dagen som helst, för ett äckligt fult betonghus skymmer solen efter max två timmar. Jag hatar att bo i lägenhet.
Det är inte bara detta jag hatar med lägenheten. Den är inte min, trots att jag bott här i två år. Den är ett ställe jag mellanlandar på, i väntan på att kunna skapa mig något eget. Den blev en nödlösning då mitt tidigare liv fick ett alldeles för snabbt avslut. Och jag skulle göra vad som helst för att få bo i MITT hus igen. Få sova i mitt blåa rum, få gå ut i våran underbara kök, få slänga mig i den grå stora mjuka skinnsoffan, få bada i bubbelbadkaret, få borsta tänderna i vårat nyrenoverade badrum. Det finns alldeles för mycket jag saknar från huset, alldeles för mycket jag hatar med lägenheten att jag inte finner ord. Nu kissar grannen på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar