Endless story

Hela tiden påverkas jag av dig. Jag tänker att jag ska blunda, att jag ska leva mitt liv, skapa min egen vardag. Jag ska inte ta åt mig, jag ska inte rätta mig efter dina misstag eller livsvanor. Men jag är alldeles för beroende av dig. Jag är alldeles för involverad och skyldig att bry mig. Jag kan omöjligt ignorera och vända ryggen åt, för vissa saker förföljer oss sålänge vi kan andas. När saker går snett i livet får man jämt höra att tiden läker alla sår. Det var många som gav mig den kommentaren för ett par år sedan, och kanske vågade jag tro er då, för vad hade jag för val? Men idag skulle jag enbart vilja fråga er hur man läker ett sår, som endast blir djupare och djupare?

Jag har precis kommit hem från stan med Becka och Moa. Innan det var jag och tränade, hurtig som jag känner mig. Benen värker av träningsvärk från gårdagens springtur, och jag känner mig hel igen. Fräsch. Levande.

Om någon har tips på någon bra musik får ni gärna hojta till. Alla listor på spotify är sönderlyssnade, hela mobilen är som en gammal sopptunna - full av skit. Jag vill bara ha något nytt och fräscht som jag kan spela sönder och bli beroende av. För känslan av att vara beroende av en låt är nog något av det bästa.

Nu ska jag plugga lite körkortsteori. Allting känns som en lång process, och jag tänker hela tiden att det är lång tid kvar till hösten och möjligheten att försöka få kortet i handen, men tiden går ju så äckligt fort, så man måste ta vara på varje ledig stund. Hemskt egentligen, men sånt är livet!