Tiden är ett oändligt uttryck, som på senare år har kommit att prägla våra liv mer än vi kanske tänkt oss. Tiden kan ge perspektiv, den kan göra oss stressade, frustrerade, fundersamma, beslutsamma, längtansfulla, nostalgiska. Och på något sätt känns det som att tiden rinner fortare för var dag som går, som om den på något sätt försöker påpeka att vi måste ta vara på den.
Mitt liv, precis som alla andras, går att dela in i oändligt många kapitel. Jag kommer förmodligen alltid att minnas dem som avslutats. Vissa kommer alltid att påverka mig, få mig att minnas och sakna. Men jag har med åren lärt mig att inte låta det styra min vardag och resten av mitt liv.
Därför lämnar jag nu en period och ett kapitel av lycka, ilska, dalar och toppar, kärlek och småbråk, ältande och saknad, längtan och förhoppningar bakom mig. Det har tagit tid att samla mod, det har krävts mycket kraft för att våga stå på egna ben. Men jag är stark. Jag kan. Jag vågar. Med tankar på nya mål, tider, kapitel blickar jag framåt och ser ett nytt kapitel öppna upp sig. Ett kapitel fyllt av underbara människor, förändringar, upplevelser och härliga stunder. Allt blir vad man gör det till! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar