Jag hatar när kroppen och hjärnan säger olika saker. När vettet och viljan går emot varandra. När verkligheten och drömmen inte går ihop. Jag hatar när man står inför ett vägskäl, och inte har den blekaste aning om vilken väg som är klokast att välja.
Jag är som ett enda virrvarr av känslor som jag omöjligt kan tolka eller reda ut. Jag önskar någon kunde komma och säga åt mig hur jag ska lösa allt, hur jag ska ta mig här ifrån. Men jag är den enda som kan känna vad jag vill. Problemet är att inte ens jag känner det längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar