Varför är allting alltid så underbart i drömmarna? Jag hatar att vakna upp i en total förvirring där tankarna är som ett garnystan och man inte har en blekaste aning om vad som är dröm och verklighet. Sakta men säkert blir bilden klarare och allt det som gjorde att man vaknade med ett leende på läpparna hamnar i kategorin dröm. När den kategorin är full, är det enda man har kvar den tråkiga, daskiga verkligheten. Leendet försvinner plötsligt. Insikten över att drömmen ej går att få till verklighet skapar en klump inombords. En klump som sitter kvar resten av dagen. Varför kan inte allting bara vara som i drömmen jag hade inatt?
Dagen har gått ut på att sitta i solen med underbar musik i öronen och fått det sista plugget gjort. Det känns bra. Några småsaker kvar nu bara, men dom fixar jag på en rast i skolan.
Snart försvinner dock solen från balkongen och jag hatar att jag inte bara har en stor tomt att lägga mig på. En tomt där solen aldrig fösvinner pågrund av någon äcklig gran eller inglasning som skymmer halva balkongen.
Dessutom kom det just en snubbe med gräsklippare och ställde sig precis utanför balkongen, satte på gräsklipparen och vips så var musiken, lugnet och den underbara sommarkänslan borta. Jag vill ha ett ställe att sitta på i solen där inget kan störa, se eller skymma. Men det enda jag har är en ynklig balkong. Därför ska jag nu bege mig iväg för att handla lite istället.
Imorgon är det fredag, helg. Jag ska träffa massa underbara folk och dessutom kommer syster till Stockholm. Jag är taggad till tusen!
2 kommentarer:
du kan få sitta på min brygga med mig!! :) <3333 Whenever you want!
Gulle dig, nästa gång kommer jag på momangen! :D <333
Skicka en kommentar