Dagen började verkligen dåligt. Jag orkar inte ens gå in på detaljer, men ni vet en sån där dag när allting vänd mot en och man bara vill åka tillbaka hem dra täcket över huvudet och bli ostörd? Men jag gjorde det inte, och så småning om kom mina underbara vänner och gjorde saker och ting lite lättare, och även om vissa saker fortfarande ligger och stör där inne, så har jag snart tagit mig igenom veckans jobbigaste dag, pluggat två timmar och ska snart bege mig ut i mörkret med Alicia som promenadkompis. Vi är nästan som två små skvallertanter som ses och skvallrar lite om ditt och datt, men skjut mysigt är det i alla fall och motion är aldrig fel!
En annan sak som börjar blir riktigt jobbig är att Olivia nu varit borta i fyra månader, vilket betyder att det är hela sex månader kvar, och jag saknar henne mer än någonsin. Hon är precis den som jag skulle behöva just nu. Folk tror säker att jag bara skriver såhär, för att man alltid utnyttjar alla ord så de förlorar sin betydelse (vilket förövrigt är sjukt synd!), men jag menar det verkligen: jag visste inte att man kunde sakna en människa såhär mycket!
Jag och Olivia på Öland i somras <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar