Nu är jag hemma igen. Ful, utslagen och uppgiven. Ja, så skulle man kunna beskriva det. Sjukdomar är det värsta jag vet, och jag ska alltid råka ut för de jobbigaste och på tillfällen då man verkligen inte vill bli sjuk. Som ni kanske redan förstått låg jag alltså sjuk nere i Spanien, i alla fall de sista dygnen. Sjuk och sjuk kan man förstås definera, men jag skulle vilja säga sjuk - även om detta inte bostod av hög feber och världens förkylning. Jag skulle vilja säga att detta nästan är snäppet värre, för jag är påväg att bli tokig av allt kliande och snart vet jag inte vart jag ska ta vägen längre. Men imorse åkte vi i en ilande fart till läkaren och eftr redan två minuter gav han oss recept på antibiotika. Snälla, säg att detta går över fort.
Julafton är det på köpet, och all min glädje och julkänsla är som bortblåst. Såfort jag försöker tänka possitivt kommer det som nya floder av gråtatacker på grund av hopplöshet och galenskap. Som sagt, vart ska jag ta vägen?
Min önskan från jultomten (höhö, man måste ju försöka få lite feelings..) är att detta går över lika fort som det kom. Snälla, snälla, jag ber. Vad har jag gjort för att förtjäna all jävla sickness?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar