Jag börjar känna livsglädje igen. Sitter nästan och ler åt bara tanken att jag åter igen kan röra mig utanför lägenheten. Snart ska jag ut och träffa min lilla glädjespridare Kattis, efter två veckors saknad. Jag tror att vi alla har, och behöver, en person i vårat liv som liksom lyser upp allting, alltid. Som vi alltid kan ringa till, vare sig vi vill gråta eller skratta. Vare sig vi har något att säga eller bara vill vara tysta. En person som sprider ljus, glädje, kärlek i erat liv. Som ger oss en vänskap vi kan lita på. Kattis är min glädjespridare. Som en liten solstråle i alla lägen. Och nu ska vi ut och lysa upp Orminges gångvägar.
Dagens tabbe; Att syrran låste bägge låsen när hon gick hemifrån imorse, trots att jag låg inne i lägenheten och sov! Tackar gudarna för att vi kan öppna även överlåset innifrån. Annars hade det blivit ytterliggare en dag i denna atmosfär, haha. Men det gör inget syrran, jag älskar dig för den du är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar