En bild från resan. Jag önskar bara att jag hade kunnat njuta mer. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Lugnt och skön var det i alla fall, avkopplande :)
Jag går runt och tänker tankarna om och om igen. Vrider och vänder på olika lösningar och försöker få fram vilka konsekvenser varje lösning kommer leda till. Men jag kommer liksom ingen vart, jag finner inga svar. Det enda jag förstår är att det som jag inte trodde skulle hända mig, har hänt. Du har bett om det som jag i mina drömmar bara vågat tänka, men aldrig trott ska ske. Och nu, när drömmarna blivit verklighet, känns det som om det är en omöjlig tanke. Det känns som om allt är försent. Som om allting redan gått förlorat för länge sedan. Eller är det bara en fråga om tillit? En fråga om när gränsen har blivit passerad, när man inte kan tollerera mer. Långsinthet, smarthet. Eller ska man bara glömma sånt som hänt och tänka i nuet? Jag blir tokig av alla olika tankar. Konsekvenser. Av alla "borden". Igår såg jag på Love actually, och jag kunde inte låta bli att minnas. Jag är hopplös. Eller snarare, kärleken är hopplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar