Vi låser in oss i rutor

På något sätt känns det som om vi människor ständigt letar problem. Har vi inget att klaga över, måste vi göra saker jobbiga, för att få något att klaga på. Ofta påpekar vi att vi aldrig kan få ha det bra och problemfritt, men på något sätt tror jag att vi själva omedvetet skapar detta. Skulle vi inte ha något att klaga på, skulle allt liksom vara för enkelt. Och har man något att må lite dåligt över, har man en anledning att få tycka synd om sig själv. Ja, så måste det helt enkelt vara. Problemet är att jag är trött på att omedvetet jämt söka efter fel i min vardag. Jag orkar inte med det längre och vill kunna lägga denna energi på att se allt positivt du, jag och min omgivning gör istället. Frågan är hur man ominstallerar en människa?