Jag tror jag har nått min gräns. Den där gränsen som jag snackat om att jag trott jag ska nå under detta läsår. Det gick fortare än jag anat, men idag tog det stopp när ikea-kassarna åkte fram, och det var mer förnedrande än någonsin att tvingas släpa stora väskor över gårdarna.
Jag har fått nog. Jag vet att jag sårar dig och jag vet att du vet hur allting ligger till. Varför jag gör det val jag gör. Men ibland måste man ta fram sin egoboost och lyssna på magkänslan, den inre viljan. Man kan inte leva ett liv präglat på att göra någon annan nöjd, vilket jag dock ändå inte gör. Vi har gått igenom för många hinder och mörka dalar för att kunna göra allting bra igen, men vi kan göra det bästa av situationen. Och även om du inte vill inse det, så tror jag det här är det bästa. Ibland måste man vara stark, stå upp för sin rätt och våga göra chansningar. För om man inte testar, hur ska man då veta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar