En vattendroppe i havet

Utanför mitt fönster öser regnet ner och i mitt rum är det kallt som på antarktis. Jag undrar var dina armar finns en kväll som den här, och jag undrar varför jag ska behöva sitta och undra. Regnet färgar himlen grå. Om åtta månader kommer jag få sätta på mig en vit mössa och springa ut på en skolgård full av föräldrar och släkt. Jag kommer ta ett kliv ut i vuxenvärlden och friheten och ha en orörd framtid framför mina fötter. En sån här regnig septemberkväll sitter jag och drömmer om att göra avtryck i den ännu orörda tiden. Jag fantiserar om vad jag vill ägna mig åt, vad jag ska göra av mitt liv. Idag var jag på dop, och vart jag än vred mitt huvud satt det ett kärleksfullt par med ett litet underbart barn i famnen. Om fem eller kanske femton år kommer jag förhoppningsvis sitta där med en egen familj, ofattbart. Jag har hela livet, hela världen framför mig, så vad spelar en dystert regnig och kall septemberkväll för roll när man har så mycket att se fram emot? Så mycket orört. Ingenting ska få komma i min väg :)


En väldigt gammal bild från landet :)