Ibland väcks en gnutta hopp inom mig.
Jag tänker att det vi har går att separera från det som förstör oss, och att allting kanske inte alltid är så hemskt som det varit. Någongång kan det komma en vändpunkt, och kanske är det just under denna middagen vi ska finna ett sätt att hantera relationen på.
Jag låter oss skratta, diksutera, prata och bli lite djupare i samtalsämnena än vanligt. Men så plötsligt försvinner alla mina ord och jag kan inte längre möta din blick.
Ibland väcks en gnutta hopp inom mig,
men ett enda namn kan lika snabbt få det att raseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar