Jag gör allt för att få uppleva rättvisa. Jag rättar mig vid att det inte tycks gå, håller käft och gör mitt bästa ändå. Och får skit tillbaka. Jag blir gång på gång nedtryckt av en person som i mina ögon sjunker mer och mer i värde, och min röst blir aldrig hörd. Jag som trodde vi gick i skolan för att bli peppade och coachade in i framtiden, in i livet.
Nu känner jag mer för att krypa ner under täcket och skita i vad som står på betygspappret när jag går ut om några månader, för det gör ju ingen skillnad om man kämpar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar