I dream about it every hour, every day

Nu är det klart. Imorgon ska jag ringa det svenska kontoret och berätta att jag har hittat en familj som valt mig. Att jag vill boka in mig på flyget som lyfter från svensk mark den nionde januari, om sju veckor och en dag. Att jag är redo att lämna mitt liv här hemma ett år och uppleva en ny kultur, nya människor och ett nytt heltidsjobb som kommer utveckla mig något enormt. Samtidigt kommer det ge mig de hårdaste stunderna jag förmodligen upplevt av hemlängtan och kulturkrockar. Men jag ska kämpa, jag ska gråta, skratta, kramas med barn och hund, tänka positiva tankar, lära mig se det fina i allt och uppskatta det jag har här hemma som nu bara blivit en grå vardag utan något utvecklande innehåll. Jag ska bli den där stora, starka personen inombords som jag alltid drömt och och avgudat. Och så ska jag se USA, min barndomsdröm ska bli sann. Jag förstår ingenting av det här just nu. Ingenting. Mer än att det faktiskt händer.