Ikväll upplevde jag familjekänsla. Jag var ute och åt med pappa och Ulrika. Vi gick på bio. Vi satt tre stycken på rad, och de höll varandra i handen. Jag satt bredvid och åt ur min godispåse - och kände mig liten igen. Som ett barn som blev omhändertaget och medtagen på roliga saker på stan en vanlig onsdagskväll. Vi åkte tunnelbana hem och satt och skrattade. Jag hånade pappa och sa arga kommentarer på skämt, låtsades veta mer än jag visste och höll med om att filmen varit otroligt fin. Sånt som man ska göra som barn.
Och filmen var otroligt fin. Den kommer jag drömma om inatt. Boken är inte utläst än, så nu vet jag slutet även fast jag ska läsa det. Men det kommer vara fint att läsa ändå, för hela historien är så himla fin.
"I love you, dex. I just don´t like you anymore."
Och långt, långt in tänkte jag på oss när jag såg den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar