Betyg som inte räcker till, trots att man är mer än nöjd. Hur ska jag komma in på det jag anar att jag vill? Hur ska jag komma vidare över huvudtaget? En framtid som ligger totalt orörd framför en, utan varken drömmar eller mål. Vad vill jag med mitt liv? Tankar på resor som vore intressanta. Med vem? Och hur skulle lilla jag våga? Jag som i mina sexton första år knappt kunde stå på mina egna ben. Frågor kring hur jag vill bo. Diskussioner och hypoteser kring hur olika förslag skulle se ut om de blev verklighet. Hur ska man kunna veta något man aldrig tidigare prövat? Ett förslag att jag ska bli vuxen och bo själv. Är jag dum som inte tar erbjudandet och möjligheten att växa något radikalt? Är jag patetisk som vill vara barn en liten stund till? Bara för att jag aldrig mer kommer ha chansen.
Det enda jag vill just nu är att få vara liten och krypa upp i din famn där allting redan var bestämt och förutspått. Samtidigt är det enda jag vill att skrikandes av lycka och med glädjetårar som rinner ned för kinden springa ut i solsken på en skolgård fullsmockad av folk. En skolgård där det enda som existerar är totalt kaos och lycka. Jag är så otroligt förvirrad. Samtidigt är jag så otroligt förväntansfull. Och tillsammans blir allting ett kaotiskt virrvarr av total frihet.
Livet är då allt ett konstigt mirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar