Än en gång har jag insett att konserter är min drog. Min absolut starkaste drog som måste underhållas regelbundet innan abstinensen blir förstor. Minst två konserter per år, helst fler.
Håkankonserten fyller just nu mitt söndagshjärta. Låtarna spelas om och om igen på spotify och bilderna från bästa håkan på scenen är starka på näthinnan. Det var bäst. Helt klart bäst.
Om två veckor är det dags igen, den gången Oskar Linnros. Jag tror det kommer bli grymt det med, inte lika grymt, men fortfarande jäkligt grymt.
Efterfesten på Ace var inte helt fel den heller. Mestadelen av mina otroligt vackra kompisar runt omkring mig i ett myller av glada håkanfans och med Håaknlåt efter låt som fyllde en hel lokal med lycka.
Idag sitter jag dock och önskar att jag kunde få en liten gnutta energi, peppande tankar och mindre huvudvärk från ingenstans. Jag borde plugga, jag borde vara en bättre dotter, jag borde inte sitta här och låta musiken äta upp mig. Men jag sitter här ändå. Fast i karlssons klister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar