söndag 17 juli 2011
Och det går in genom samma öra som det kommer ut
Ögonen är svullna och hjärnan alldeles tom. För jag vet inte längre vad jag ska tänka. Jag är alldeles för naiv, jag gick ett steg för långt och vågade hoppas alldeles för mycket. Och det gör så jävla mycket ondare att falla igen när man tagit sig så högt upp. Ett förlåt är lätt att acceptera första gången. När det gått sex gånger, har förlåtet tappat sin betydelse. Det finns inte längre något att säga, något som inte leder oss tillbaka ner i träsket. "Menar du det verkligen?" "Det klart jag menar det, jag är verkligen så himla ledsen, den måste du förstå." Hur ska jag kunna förstå det? Efter alla gånger du svikit mig, medveten om både konsekvenserna på vår relation och mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar