More than I can spell right now

Jag har så mycket känslor jag skulle vilja sätta ord på, men orden är som bortblåsta och för första gången denna vecka känner jag bara lycka. Solen lyser utanför mitt fönster för tredje dagen i rad och magkatarren börjar, förhoppningsvis, ge med sig. Jag vågar sakta men säkert ta ett steg ut ur den mörka tunneln för den här gången, sakta men säkert. Inom mig sprider sig dessutom en stark längtan efter sommar. Och en saknad efter kvällar som var några av dem bästa.