Cause I won´t wake up next with you

Skolan äter upp mig, trots att jag förväntat mig en något lugnare termin. Det var absolut bara förväntningar, förväntningar som skulle brytas. Här sitter jag, och målmedveten som jag är får jag aldrig nog. Jag vill läsa boken tills jag hamnar på sista sidan, även fast jag har tre veckor kvar. Jag börjar på ett arbete som ska vara klart om tre veckor, för att jag vet att det kommer bli mycket om just tre veckor, och då kommer jag behöva tiden till annat. Visst, smart och klokt kan man tycka. Men även väldigt påfrestande. Jag får liksom aldrig nog. Jag kan aldrig nöja mig med att ha gjort något till hälften, och lämna resten till helgen eller nästa vecka. Jag vill få sakar klart, för att kunna koppla bort det och ägna all min enegi åt annat. Men var tar då ens liv vägen? Och hur stressad blir man å andra sidan inte, om man ska göra fem saker på en och samma gång, för att slippa göra dem om tre veckor? Jag måste lära mig att leva med böcker som väntar.

Jag har i alla fall världens bästa pappa som agerar när man behöver någon som ska agera. Som blir arg för samma saker som jag blir arg för, och som står på min sida i allt som han vet att jag har kämpat för, men ändå får skit kastat tillbaka. Till en början var Nacka gymnasium en skola jag skulle rekommendera, men tyvärr börjar min uppfattning sakta att ändras. Eller är alla skolor likadana? Som en pakt, en krigszon där lärarna står på ena sidan och eleverna på den andra. Och eftersom lärarna har all makt vinner de överlägset. Jag tolererar inte mer, ändå finns inget att göra.

Jag var tvungen att skriva av mig allt som snurrar runt i min hjärna. Om två veckor drar jag till England med de bästa, det är vad jag lever för i stunden!