Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Ipoden är fulladdad med all musik min dator äger och jag sitter inringad av massvis med fina blommor. Födelsedagen existerar nästan fortfarande. Senast igår fick jag ett grattis av vakten på krogen, det finns trots allt några trevliga prickar där ute.

Öl med Hanna och Olivia var det alltså som gällde igår, och oj vad roligt det är att träffa människor man inte sett på riktigt jävla länge ibland. Det kändes som om jag träffat Hanna igår, trots att det var minst ett år sen. Helt galet. Massa gamla minnen och funderingar om hur vi överhuvudtaget stått ut i Kärrtorp, och jag insåg att det verkligen inte var oss det var fel på. Det måste varit de andra ;)

Åter igen blev jag lycklig över hur bra jag fått det. Lycklig för att jag detta år slipper sitta med ångest två veckor innan skolstart och undra hur i helskotta jag ska ta mig upp ur sängen om 13 dagar. I år kanske kanske man till och med kan få längta tillbaka till skolan en aning. Och som pricken över i:et, har jag fortfarande kvar mina små pärlor från kärrtorpstiden. Vi har kontakt än idag, och kan tillsammans skratta åt det som varit.

Jag ångrar ingenting, för hade jag inte fått uppleva året i Kärrtorp hade jag varit fattig på erfarenhet och kämparglöd, men viktigast av allt, jag hade inte fått lära känna mina fina vänner.