There´s someone I´ve been missing

Bloggen hamnar totalt i skymundan bland allt jobbande, pluggande, fixande i nya lyan och, de för tillfället få men så otroligt bra, stunderna med kompisarna. Jag är förtillfället ganska nöjd med livet ändå och allt rullar liksom på som det ska, och det jag skriver är inte mycket av intresse. Ansökan börjar bli så gott som färdig och snart kan jag klicka på "submit"-knappen. Då gäller det bara att vänta och vänta, och tänka och tänka, och förbereda mig själv på att detta verkligen är vad jag vill och vågar. Ett stort steg jag aldrig någonsin tänkt mig själv att jag skulle ta. Men man utvecklar förmodligen hela tiden som person, och innerst inne vet jag att det är något sådant jag behöver för att bli den jag verkligen vill vara. Självständig och modig. Snart är jag ett steg på väg, och då hoppas jag att dem andra stegen kommer automatiskt.