Hand i hand

Jag vet att jag fått mina pianofingrar, min envishet och mitt konrollbehov ifrån en människa som står mig väldigt nära. Ett tag var din närvaro den enda som dög. Du har hållt mig i handen genom alla mina arton år och gett mig beröm när jag lyckats, peppat mig när det blivit motstånd och gett mig mod att göra det som jag inte trott jag ska klara. Ett citat erkar i mitt huvud; vi hör ihop, vi lejon.

Jag vet att du bryr dig. Jag vet att du har koll för att du är intresserad och jag vet att du finns där, alltid. Men framförallt, jag vet att du tror på mig och förstår.

Det är inte förän något oväntat händer, som man verkligen inser vad som kan hända. Därför fick jag nu denna lust att skriva ett litet hyllningsinlägg till dig, även om du kanske inte ser det.

Du är världens bästa mormor, min idol, min förebild.