söndag 6 juni 2010

Jag ramla omkull och tog mig upp igen, och sen ramla jag omkull igen

En av mitt livs konstigaste kväll. En känsla av en flod av skratt och gråt som trycker på och vill ut i exakt samma kraft. Jag sitter och försöker förstå mig på ett liv som är lika oförståeligt som matte b:s mvguppgifter. Mitt liv.

Ikväll blev jag spyfärdig. Än en gång gick allt över gränsen, bägaren bubblade över och jag blev alldeles för förvirrad för att kunna tänka klart. Jag har insett att detta inte är en process som kommer gå över. Detta är du. Och vår relation kommer varken försvinna, bli sämre eller bättre. Den kommer vara såhär, och finnas där, föralltid. Möjligt att den kommer bli ännu mer förvånande, chockerande. Möjligt att den kommer visa sig ännu mer overklig och ofattbar, patetisk och förvriden. Men oavsett så är detta vår relation, och har kanske alltid varit. Den var bara för dold för att lägga märke till tidigare.

Inga kommentarer: