Lyckan för oss hundar

Somliga anser att lycka är när man får en ny mobil, köper massor av kläder, får mer lön än förväntat, köper hus, flyttar hemifrån eller ser på en bra film. Visst finns det olika slags lycka, men jag kallar knappt det där för lycka längre. Inte sedan den dagen då jag fick uppleva vad äkta lycka är. I alla fall för mig.

Vi stod i en skitig fontän, mitt i Stockholms innerstad. Tutande lastbilar med lika glada ungdomar cirkulerade kring oss med dunkande musik över området. Jag slängde mig i vattnet och skrek. Jag grät en tår. Jag kände att det var halt, snubblade till, blev ännu mer blöt, skrattade ännu högre. En klasskamrat sprang ikapp mig och vi kramades i extas. Och så plötsligt kom alla de där låtarna som jag älskar. Halsen värkte av ansträngning men jag sjöng om möjligt ännu högre. Plötsligt ville man att hela staden skulle se en i sin fula outfit med öldrypande hår och svarta ringar runt ögonen. När jag kollade runt oss stod det fullt med turister, poliser och stockholmare med kameror i högsta hugg - somliga chockade, andra skrattande. Jag tänkte att imorgon kommer jag kunna finnas över allt på internet. Men ingenting bekymrade mig. Ingenting kändes fel. Jag insöp atmosfären, tog sats och sprang en gång till genom hela fontänen, ställde mig och hoppade på en glaskupa och skrek: DET HÄR ÄR ATT LEVA!

Vi kan alla tolka och känna lycka på olika sätt, men sedan den dagen kommer jag föralltid veta vad äkta lycka är för mig. Äkta lycka är att leva, på riktigt.