Våren är här, sommarkläderna är på, påsken är över och jag är glad. Det enda som får lida är den här bloggen. Jag läser andras bloggar och förundras över deras sätt att skriva så det berör. Jag vet att jag kan, men min inspiration har flugit iväg. Jag sitter och försöker skriva en krönika till skoltidningen men blir plöstligt trött och allt låter fel. Min dröm känns plötsligt så svår, oåtkomlig. Samtidigt har jag så otroligt mycket jag vill sätta ord på. Så många känslor som krockar i ett enormt kaos. Därför väljer jag att njuta av våren, vännerna och studentvåren så länge. Resten får komma när det kommer.
En sak är dock säkert: jag behöver hitta något nytt för att sluta tänka på det som varit. Alla minnen smyger sig på när jag inte märker, och plötsligt är hans leende det enda som tar upp ens näthinna. Hans skjorta som jag förut störde mig på är plötsligt fin och skorna han jag aldrig trodde han skulle bära har han på sig. Allt som inte bör ske, sker. Och i mina tankar tänker jag saker jag lovat mig själv att sluta tänka på. Precis som vi låg i din säng och drömde om en knapp som kunde stoppa tiden för en stund, önskar jag att det fanns en knapp som kunde stoppa mitt tankeflöde kring oss. Vi finns inte mer. Hur svårt kan det vara att förlora tankarna och minnena på samma sätt som jag på någon timme förlorade dig? Oavsett om man tar del av kärleken eller passivt tittar på, berör och påverkar den oss precis lika mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar